Thursday, 11 January 2018

Parallella Rynkor - Pipveck

Parallella rynkor/pipveck (cartridge pleats på engelska) liknar stripade rynkor både i utseende och sömnadssätt, men det finns viktiga skillnader. Parallella rynkor sys på ett sätt som gör att de vinklas ut från kroppen nästan som på gångjärn och ingen extra volym hamnar i plaggdelen de sys mot. De lämpar sig därför perfekt för till exempel klänningskjolar och vida ärmar. Då traskanten är exponerad användes parallella rynkor främst på plagg som sällan eller aldrig tvättades, alltså som regel inte på underkläder. Parallella rynkor kan endast sys för hand, så ett visst mått av tålamod krävs. Resultatet gör dock att det är värt det.


Börja med biten som ska rynkas, här är det en klänningskjol. Vik ner några centimeter i det som ska bli midjan på kjolen – om du vill kan du kasta för hand (eller zick-zacka/overlocka på maskin om du hellre vill det) traskanten först, men för normal användning med tyger som inte repar upp sig alltför mycket är det sällan nödvändigt. Pressa. 


Sy minst tre rynktrådar, parallellt med varandra, med jämna och fina stygn så att rynkorna blir lika djupa sedan. Ju tunnare tyg desto kortare stygn för att slutresultatet ska bli bra, glesa rynkor är inte snyggt. Använd en tråd som kommer att tåla påfrestningen när du drar ihop rynkorna, och som inte kommer att vara alltför uppenbar på det färdiga plagget, rynktrådarna lämnas nämligen kvar.


Dra försiktigt i alla rynktrådarna samtidigt, tills det rynkade partiet har rätt längd. Fäst trådarna.


Se till att rynkorna är jämnt fördelade: att märka ut fjärdedelar, åttondelar eller sextondelar på partiet som ska rynkas och plaggdelen det ska sys mot innan rynktrådarna dras åt är en bra idé, annars blir det lätt obalanserat. Här matchas märktråden i kjolen mot en söm mitt fram på livet.


Lägg det rynkade partiet räta mot räta med det stycke det ska fästas mot. Detta stycke kan vara enkelt, eller som här ha en passpoal som kommer att sitta mellan de två tygstyckena. Börja sy fast rynkorna, en eller två kaststygn i varje rynka och mot kanten på tyget de sys mot. Ha inte en för svag tråd till detta, men inte heller en som är så stark att tyget går sönder innan tråden gör det – en trasig söm är lättare att laga än ett trasigt tyg. Eftersom rynktrådarna sitter kvar och håller ordning på rynkorna så är det enkelt att fästa dem på nytt om tråden går av.


Klart! Från avigan ses att rynkorna bildar en kant som vid plaggets användning kommer att vinklas utåt, men inget byls hamnar i själva midjan.


Sett från rätsidan ser man perfekt jämna och parallella rynkor, en detalj som ger ditt plagg ett mycket välarbetat och historiskt utseende.


Rynkorna kunde variera i djup och användning från årtionde till årtionde – titta på bilder av bevarade plagg för att få det rätt.

Saturday, 30 December 2017

Sy Passpoaler

Passpoaler användes under 1800-talet framför allt i kvinnokläder och militära uniformer, här och där även i folkliga rockar och jackor. Medan de i militära och folkliga mansplagg ofta bestod av en remsa tyg i kontrasterande färg, så var passpoalerna i kvinnliga modeplagg nästan alltid sydda av samma tyg som plagget och vikta om en snodd. Det är sömnaden av dessa som ska beskrivas här. 

  
Tillverka passpoalerna
Tygremsorna till passpoalerna klipps ut på skrå, i 45 graders vinkel mot tygets trådriktning. Hur breda de behöver vara beror bland annat på hur tjock snodd de ska vikas om: det är bra om den färdiga passpoalen har samma sömsmån som plaggdelen den ska sys fast på, så om du är osäker kan du klippa dem extra breda och klippa ner dem sedan.


En del kortare passpoalremsor kan du eventuellt få ut av de bitar som blivit över när du klippte ut ditt plagg. De kan skarvas ihop till längre remsor – ekonomiskt och historiskt korrekt. Klipp ändarna trådrakt och lägg ihop två stycken så att de bildar en vinkel.



Sy ihop remsorna. Om du syr för hand så kan det räcka med förstygn, eventuellt med ett och annat efterstygn, då passpoalerna inte kommer att belastas så mycket, och förstygn går snabbt att sy. 


När du viker upp dem så kommer de att bilda en lång snedremsa.


Pressa isär sömsmånerna och klipp av de överflödiga hörnen.


Vik remsan om din snodd. Snodden ska vara relativt smal, ungefär 1-3 mm i diameter. Som snodd kan du använda virkgarn i bomull, eller som här, hushållssnöre i bomull. Om plagget ska kunna tvättas och du vill vara säker på att garnet/snöret inte krymper så kan du försiktigt (undvik trassel) lägga det i en kastrull med hett vatten innan du syr passpoalerna.


Tråckla ihop passpoalen, nära snodden. Du kan använda ganska stora stygn - den här sömmen ska inte synas när passpoalen är fastsydd i plagget, huvudsaken är att snodden inte flyttar på sig.


Klipp ner sömsmånen till önskad bredd.



Passpoal i en söm
Lägg passpoalen mellan dina plaggdelar, kant i kant om den har samma sömsmån som plaggdelarna. Klänningsliv (blått) och deras foder (vitt) syddes oftast som ett lager, inte som idag där plagg och foder sys var för sig. 


Sy igenom alla lager. Här är det viktigt att sy riktigt nära snodden (men inte i den) så att resultatet blir snyggt. Syr du för hand så kan du känna dig för hela tiden: klänningsliv och åtsittande ärmar sys helst med efterstygn, då den sömmen klarar av stora påfrestningar.


Klart! Här har sömsmånerna pressats isär, men i vissa sömmar pressas de åt sidan. Passpoalen kommer då luta lätt åt motsatt håll.


Passpoal som kantning
Lägg passpoalen kant i kant med plagget, till exempel i en halsringning eller som här i en midjesöm.


Sy så nära snodden som du kan, för bästa resultat.


Pressa sömsmånen in mot plagget. Klart! I ett plagg skulle givetvis sömsmånen fästas till fodret för att inte flaxa omkring, men mer om det i ett framtida blogginlägg.


Dubbla passpoaler
Ibland kan man se dubbla passpoaler, särskilt på platser där de sytts som kantning. Mellan liv och kjol blir det till exempel mycket effektfullt. Ett enkelt sätt att få dem att bli bra är att sy den andra passpoalen efter att du sytt den första. Nåla fast den andra passpoalen som du vill ha den och sy noggrant och försiktigt ”i diket” mellan plaggdelen och den första passpoalen, igenom den andra passpoalens sömsmån.


Passpoaler är ett utmärkt sätt att ge klänningar och pelisser det där lilla extra som gör att de ser historiskt trovärdiga ut. Titta på många bilder av den sorts plagg du vill sy, för att ta reda på hur passpoaler användes under just din period.

Vill du hellre sy dina passpoaler på maskin så finns det en bra tutorial här.

SENAST UPPDATERAD 2 JANUARI 2018

Saturday, 21 October 2017

1860-talsfrisyr med Lösknut och Dekorativa Flätor

De enklaste versionerna av frisyrerna från 1860-talets början och mitt behöver inte vara så svåra, men de kräver rätt stora hårmassor för att se bra ut. Då alla inte har det av naturen så kommer här en tutorial på hur du kan fuska med hjälp av en knut av löshår. I min frisyr nedan består bara de smalare dekorativa flätorna ovanför knuten av mitt eget hår, som inte är så tjockt men när bilderna togs nådde nedanför midjan. Har du lite för kort hår kan du hoppa över dem, eller använda lösflätor.


Den här knuten är gjord av en hästsvans som ursprungligen satt fast på en klämma, den där sorten som går att köpa rätt billigt på många ställen. Jag hade tur som hittade en som matchar min egen hårfärg hyfsat. Klämman har tagits bort och löshåret har flätats. Flätan har sedan fästs med hårnålar till en knut. En sådan är bra att ha bland sina historiska (eller för all del moderna) hårprylar, då den lätt går att inkorporera i olika sorters frisyrer. Har du råd med det så kan du givetvis använda dig av löshår av högre kvalitet, som närmare matchar din egen hårfärg och inte glänser alltför plastigt. Hårnålarna som kommer att användas är av den här typen, de är bättre till detta och närmare sina historiska motsvarigheter än vad ”bobby pins” är.


Det underlättar om du inte tvättat håret på några dagar, eller om du arbetat in lite tidsenlig pomada/modern gel innan du börjar, särskilt om du har halt, silkigt hår.

Börja med att borsta ditt eget hår noggrant och mittbena det. 


Bena håret igen, från öra till öra, riktigt långt bak på hjässan, om du vill ännu längre bak än vad jag har gjort. Håll undan det främre håret tills vidare.


Dela upp det bakre håret i två jämntjocka länkar. Den här benan ska kammas bort senare, så den behöver inte vara så exakt, men se till att håret är slätt och utan trassel.


Gör två flätor precis bredvid varandra, långt ner i nacken. Dessa kommer du sedan att använda för att ge visuellt intresse till knuten. Om du tycker att det är enklare så kan du göra en hästsvans långt ner i nacken som du sedan gör två flätor av, du hoppar då över steget ovan.


Kamma bort benan i nacken och nåla fast den lösa hårknuten över flätorna, så långt ner i nacken som det går – det tidiga 1860-talets frisyrer satt lågt. Se till att de flätor du gjort sticker ut, en på var sida, i jämnhöjd med varandra. Ju längre hår du har desto längre ner kan du låta dem titta fram - har du tillräckligt långt hår kan de hänga rakt ner från under knuten. 


När knuten sitter stadigt tar du den ena flätan och låter den följa knuten upp på huvudet och ner på andra sidan. Lägg den platt mot huvudet så att den syns bra och nåla fast den. Peta in änden under knuten.


Ta nästa fläta och gör likadant med den, men låt den löpa precis över den första, så att de gör större intryck, nästan som en dekorativ kam av ditt eget hår. Nåla fast, se till att ändarna på flätorna inte kikar ut någonstans.


Nu är det dags för det främre håret. Till skillnad från 1840-50-talen så var det nu vanligt att öronen var helt exponerade, framför allt hos yngre kvinnor, även om frisyrerna i grunden var konstruerade på i princip samma sätt som tidigare. Ta håret på ena sidan och dra det bakåt. Se till att det är slätt och tvinna det bakåt/uppåt, samtidigt som du drar det lätt bakåt. 


För hårtesten under knuten och vira den runt denna. Peta in den ordentligt under knuten så att den inte syns, du kan behöva lossa några hårnålar för att lyckas, och sedan fästa dem på nytt.



Upprepa på andra sidan och se till att hårtestarna inte kan slinka ut. Släta vid behov till håret med en kam, glöm inte att kontrollera att det är slätt och fint även bak. 


Frisyren ser rätt enkel ut framifrån, men elegant bakifrån. 


Har du tjockare hår eller använder valkar i de tvinnade slingorna på sidorna så ger det ett mjukare intryck och är också historiskt riktigt. Du kan givetvis också göra den här frisyren utan de dekorativa flätorna, eller inkorporera dem på ett annat sätt. Titta på bilder från tiden och experimentera tills du hittar din egen tidiga 1860-talsstil - det finns många att välja mellan. Det viktigaste är att det främre håret är mittbenat och att knuten sitter långt ner i nacken.

Thursday, 21 September 2017

Stripade Rynkor

Stripade rynkor (stroked gathers på engelska) användes på en mängd plagg: särkar, skjortor (både folkliga och borgerliga), barnplagg, borgerliga underkjolar, folkliga kjolar, klänningsärmar… Det är en teknik som ger ett mycket prydligare och mindre klumpigt resultat än att rynka på maskin, så även om det tar lite längre tid att sy, så är det väl värt det. Syr du ett plagg till folkdräkt så kan det vara värt att se om rynkorna där ska sys på ett särskilt sätt, men för många andra plagg kan detta vara en guide.


Parallella rynkor (cartridge pleats på engelska) sys på ett liknande sätt, men det är inte riktigt samma teknik och de användes inte alltid till samma saker, även om det ibland råder en viss förvirring om dem i litteraturen. En tutorial på parallella rynkor kommer senare. Lite förenklat kan man säga att stripade rynkor sys i enkelt tyg, traskanten innesluts i sömmar, och är därför bra att använda för att samla stor vidd på plagg som ska kunna tvättas, som olika sorters underkläder, barnkläder och sådant. Parallella rynkor sys i dubbelvikt tyg, traskanten lämnas exponerad, och används med fördel på platser där man vill samla mycket stor vidd på liten yta men tvätt inte kommer att vara ett hinder och där man vill undvika minsta lilla klumpighet i sömmen, till exempel vuxenklänningar och ytterkläder.

Den här provbiten i vitt bomullstyg syr jag som om den skulle vara övre delen av en underkjol, men stripade rynkor på andra plagg sys på samma sätt. Anpassa trådval och stygnlängd till plaggets grovlek; ju finare tyg desto tunnare tråd och mindre stygn. Har du för tunn tråd kan den gå av när du drar ihop rynkorna, så hellre något för tjocka än något för tunna rynktrådar, särskilt om du ska rynka ett långt stycke; det är inte roligt om tråden går av mitt i. 

Börja med att sy en rad prydliga förstygn, ganska små. Gör dem alla ungefär lika långa så att de kommer att bilda jämna rynkor, och håll ett konstant avstånd till kanten.


Sy sedan en rad förstygn till, helt parallell med den första.


Och sedan en tredje rad förstygn, även den helt parallell med de tidigare. Du kan klara dig med bara två rader, men tre kommer att ge ett prydligare slutresultat.


Dra försiktigt i alla rynktrådarna samtidigt – ska du rynka ett mindre stycke, som en ärm, så kan du fästa trådarna i ena änden innan – ska du rynka till exempel midjan på en underkjol som är 3-5 meter vid så är det bra att omväxlande dra från båda håll, så att trådarna inte belastas för mycket.


Dra åt tills det rynkade partiet är så långt som du vill ha det. Har du gjort för stora stygn så kommer rynkorna att bli glesa och kanske klumpiga, det kan därför vara värt att rynka ett litet stycke först och se om det blir som du tänkt dig. Helst ska vecken vara riktigt små och täta.


Ta den plaggdel du ska fästa rynkorna mot, i det här fallet en linning. Vik ner sömsmånen.


Lägg tygbiten över traskanten på det rynkade partiet. Det är en fördel att låta en eller två av rynktrådarna vara utanför; de kommer nästan inte att synas, men kommer att hålla rynkorna på plats när plagget bärs eller tvättas. 


Sy fast rynkorna mot plaggdelen med kaststygn, ett stygn i varje rynka, så prydligt du kan. Det kan vara lättare att vända arbetet "upp och ner" för detta.


Eftersom detta är en linning så viker du den sedan på mitten och lägger den över rynkornas traskant på avigsidan. Här kan du om du vill sy den något längre ner än på framsidan, så hjälper den till att hålla rynkorna på plats. Du syr fast den på samma sätt, ett litet stygn i varje rynka.


Från rätsidan kan det då se ut så här, innan kortsidan avslutats:



Ett annat sätt att hålla rynkorna på plats är att ”knäppa” dem med en eller två rader stygn på baksidan, som ses här på en folklig yllekjol.


Lycka till med dina stripade rynkor!

Saturday, 26 August 2017

1830-tals Flätfrisyr

Det tidiga 1830-talet är känt för sina extravaganta (och spektakulärt bisarra) frisyrer, men i vardagslag kanske du vill ha något enklare, eller så trivs du inte i de mer extrema frisyrerna. Även om lockar vid tinningarna var otroligt vanligt på 1830-talet hos kvinnor i alla åldersgrupper, så finns det också många exempel på frisyrer där tinningsflätor använts istället. 


Den här frisyren är inspirerad av porträttet av Caroline von Holnstein, målat av Joseph Karl Stieler, 1834. 


Min lillasyster som är modell har ett fantastiskt tjockt, och vid fototillfället även långt hår som lämpar sig utmärkt för ändamålet. De av oss som inte har samma tur kan komplettera med flätor av löshår. Tyvärr missade jag att ta bilder av några steg, men jag har försökt förklara dem så gott jag kunde.

Det underlättar om du inte tvättat håret på några dagar, eller om du arbetat in lite tidsenlig pomada/modern gel innan du börjar, särskilt om du har halt, silkigt hår.

Börja med att mittbena det ordentligt borstade håret framtill. Gör sedan en bena från öra till öra.


Håll undan det främre håret, medan du flätar en sektion hår mitt på huvudet – detta ska inte vara benat.


Håll undan flätan uppe på hjässan och bena resten av håret ända ner i nacken.


Ta nackhåret från vänster sida och lägg det över höger axel. 
Ta sedan nackhåret från höger sida och dra det åt vänster.


Dra håret upp mot örat, se till att det är slätt och prydligt.


Fläta ihop nackhåret med det främre håret, strax bakom örat. Upprepa på andra sidan. 

Du kommer nu att ha tre flätor: en på hjässan och en vid var öra, utan att du har någon synlig bena i nacken. Att dra det bakre håret diagonalt på det här sättet var tillsammans med olika vridningar och flätor en metod för att hålla det bakre håret prydligt och elegant när det drogs uppåt i de högt placerade frisyrerna som ses på tidens modeplanscher.


Vrid ihop flätan på hjässan till en högt placerad knut, fäst med hårnålar allteftersom.


Ta en av de främre flätorna och vik den framåt så att den ramar in örat. Sno in änden på den under knuten på hjässan och fäst med hårnålar. Upprepa på andra sidan. Färdigt!


Bär frisyren som den är till vardags, eller dekorera med en mängd sidenband, sidenblommor, konstgjorda fåglar, pärlhalsband och eleganta kammar till fest - det kan inte bli för mycket av det goda på 1830-talet. Ska du föreställa en gift kvinna (speciellt om du råkar ha barn) eller en medelålders/äldre kvinna i vardagslag kan du sätta en skir vit mössa dekorerad med spetsar och volanger över.

Titta på bilder från tiden och experimentera tills du hittar din egen 1830-talsstil.

Återskapade frisyrer
Det kan vara lättare att få en uppfattning om hur det kunde se ut om du får se hur olika personer har tolkat det dåtida modet. Låt dig gärna inspireras, men studera alltid originalkällor innan du gör din egen frisyr.

Lee-am har gjort en videotutorial i tre delar till en mer extravagant 1830-talsfrisyr, inklusive hur de olika lösa hårsegmenten tillverkas. 

The Laced Angel visar sin 'over the top' 1830-talsfrisyr, även den med hjälp av löshår.