Thursday, 18 May 2017

Modeplansch eller Maskeradkostym - hur du bär dig åt för att se historiskt trovärdig ut

I det här inlägget används ordet återskapare för enkelhets skull om alla som syr och bär historiskt trovärdiga kläder, vare sig de håller på med historiskt återskapande i mer eller mindre organiserad form eller ”bara” syr för att det är roligt. Om du funderar på varför historisk trovärdighet har något egenvärde så kan du läsa vidare här.

Att återskapa en dokumenterad 'folkdräkt' är som 
att tillverka vilken annan historisk dräkt som helst. 
Här en variant av Oxiedräkten från sydvästra Skåne.

De flesta av oss har någon eller några andra återskapare som vi ser upp till, de där som alltid lyckas se ut som om de just stigit ut ur en dåtida modeplansch, ett porträtt, en genremålning, ett foto eller en skiss. Hur bär de sig åt för att se helt äkta ut och inte som om de bär maskeradkostymer?

Studier
Till att börja med har de personer som alltid ser ut som stigna ur historien ofta öga för det; de ser vad som är typiskt för perioden och absolut inte kan utelämnas, kontra vad som är en fråga om individuell smak eller naturliga variationer. Förmågan att se kan delvis falla sig naturligt, men alla de här återskaparna har också lagt ner tid på att studera massor av dåtida bilder, bevarade plagg, historiska texter och så vidare för att bli riktigt bra på det.

Ett fåtal av de många böcker som finns om 1800-talets kläder.

 Även om du inte råkar ha blicken för det historiska medfödd så kan du ändå lära dig att se genom att titta på mängder av bilder, bevarade plagg (det finns hur mycket som helst i olika museers databaser, om man inte har möjlighet att titta närmare på grejer i verkliga livet), läsa böcker om dåtidens mode, fråga de som vet – det finns bra grupper på Facebook - och så vidare. Här finns inga genvägar. Vill du förstå en viss tids mode så måste du spendera tid med det.

Silhuett
Varje del av 1800-talet hade sin önskvärda silhuett, och så gott som alla passade in i den, mer eller mindre. De från lägre samhällsklasser kanske släpade efter lite, och kunde inte ta till sig modets mest extrema varianter, men modets påverkan syntes överallt, också i folkdräkter från konservativa områden. Ingen var helt opåverkad av modet; även gatsopare, månglerskor och tiggarungar bar begagnade kläder som ofta sytts till den ursprunglige ägaren av en skräddare eller sömmerska med koll på modet. Du kan inte hitta på din egen silhuett, det kommer aldrig att se rätt ut, utan likna maskeradkläder. Maskeradvarning kan det också bli om proportionerna inte stämmer: för snäva eller vida kjolar, för små eller för stora kravatter, för höga eller låga midjor och så vidare.

Husmamsell på 1810-talet. Moderiktigt hög midja, av 
enkel modell och i grövre tyg än en borgarfru skulle använda.

För att få rätt silhuett måste du ha kläder sydda i rätt snitt för perioden. Hur ärmar såg ut och hur högt eller lågt de syddes i varierade över tid, liksom var midjan placerades, var sidsömmar och axelsömmar placerades, hur höga kragar var och så vidare. Här spelar placeringen av varje söm stor roll, vilket är en av de saker man plockar upp när man studerar en period noga. Du kan sällan använda ett modernt mönster (här räknas de flesta av de stora mönsterföretagens ”historiska” mönster in) för att sy historiska kläder. Som tur är finns det rätt många bra mönster till 1800-talskläder att köpa och med tiden kanske du till och med lär dig att göra dina egna historiskt trovärdiga mönster.

Baksidan på en spencer (jacka) i empiremodell, med 
tidstypiskt litet ryggparti, av Cathrin på Katafalk.

Hur plaggen var kombinerade under perioden är lika viktigt. Det går inte att hoppa över till exempel underkläder ”eftersom de ändå inte syns”. Själva plaggen kanske inte syns, men den påverkan de har på kroppen, på hållningen, fylligheten och silhuetten gör all skillnad i världen. De återskapare som alltid ser rätt ut vet om det här och utelämnar inga viktiga plagg.

Till vänster bärs ett tidsenligt snörliv till hemmadräkten från tidigt 1800-tal,  
till höger inte. Hoppa aldrig över snörliven, de gör stor skillnad i figur och hållning!

Material
Vilka material du väljer att sy dina kläder i kommer naturligtvis att påverka det färdiga resultatet. En 1880-talsklänning sydd i ett tyg som skriker 1980-tal eller 2010-tal kommer aldrig att se riktigt rätt ut, hur bra silhuetten än är. Dessutom ansågs olika material lämpliga för olika tillfällen, och var en tydlig klassmarkör. Tyget du syr i är alltså mycket viktigt för intrycket. Ibland måste man fuska, men att hålla sig så nära dåtidens tyger som möjligt måste ändå vara målet. För att lära dig hur tyger och dekorationer från ”din” period såg ut måste du återigen titta på många bevarade plagg från vald period, antingen i böcker, på museer eller i deras databaser.

Madeleine på 'La Belle Epoque Design' 
i en av sina egensydda 1880-talsklänningar.

Du kommer sällan att hitta passande tyger i vanliga tygaffärer, men det finns företag både i Sverige och i utlandet som specialiserat sig på tyger till historiska återskapare, vilket är till stor hjälp. Ibland kan fynd även göras på loppisar, IKEA och i tygaffärernas avdelningar för hemtextil. Om du vet vad du ska spana efter kan det perfekta tyget hittas på de mest oväntade ställen. Undvik dock tyger i syntet, då historiska kläder sydda i syntetmaterial ytterst sällan ser bra ut.

Bomullstyger med reproduktionstryck, perfekta för klänningar.

Sömnad
När det gäller kläder före 1860, då symaskinen börjar dyka upp i Sverige, måste du bestämma sig för om du vill göra på det historiska sättet och sy för hand, eller om maskinsömnad duger fint. Ofta går det att använda symaskin utan att det påverkar det färdiga resultatet, i alla fall på sömmar som inte kommer att ses från utsidan, men för vissa moment blir det mycket bättre och mer historiskt trovärdigt om det sys för hand (till och med vissa ”osynliga” sömmar), med för ändamålet passande stygn. Även efter symaskinens intåg var det många detaljer som syddes för hand. Om du sytt dina kläder för hand eller på maskin är kanske inget som syns på fem meters håll (och behöver inte heller vara din första prioritet), men när du står och pratar med någon så kan det bli väldigt tydligt. Att träna upp dina färdigheter i handsömnad är alltså ett steg i riktning mot att se ut som en tidsresenär även på riktigt nära håll. Det behöver inte ens vara snyggt sytt alltid, det finns gott om bevarade plagg med riktigt slarviga sömmar.

Insidan av midjelinningen på en folklig kjol från Skåne, 
med knäppta stripade rynkor handsydda med vaxad linråd. 

Beroende på vilken samhällsklass och tid du porträtterar kan handstickade strumpor och liknande vara att föredra framför fabrikstillverkade. Få personer reflekterar nog över dina maskinstickade plagg, men plagg handstickade efter historiska förlagor kommer att höja det historiska intryck du ger. 

Detaljer
Dagens sybehör ser på många sätt likadana ut som de gjorde på 1800-talet, men små skillnader kan ändå ses. Är det viktigt för dig att din dräkt ska tåla att granskas in i sömmarna utan att se modern ut så måste även sådana saker som tråd, knappar, hyskor/hakar, knappnålar (om sådana används när dräkten bärs), spetsar, band och snoddar vara i rätt kvalitet. Det kan ofta innebära att du får köpa dem av någon som specialiserat sig på historiska sybehör, att du får leta efter antika/vintage grejer, eller får tillverka dem själv. 

Bröstlappen på en enkel empireklänning hålls på 
plats med reproduktioner av historiska knappnålar.

Tillbehör
Ingen dräkt är komplett utan tillbehör, vare sig det är kragar, väskor, käppar, handskar, parasoller, förkläden eller huvudbonader. Se på bilder från tiden – vilka tillbehör har alla från din valda period, klass, ålder och tillfälle? Kan du gå utan strumpor, eller hade det blivit skandal? Är en vit volangmössa passande för inomhusbruk, eller har de gått ur modet? Borde du införskaffa ett fickur med kedja att bära i västfickan? Är handskar nödvändiga för den aktivitet du ska delta i?

Vita kragar och vita volangmössor - i olika varianter typiska 
accessoarer för borgerskapets damer under första halvan av 1800-talet.

Att avlägsna moderna accessoarer är också viktigt för helhetsintrycket. Moderna smycken, armbandsur, hårsnoddar och så vidare är enkla att ta av. Svårare kan det vara med glasögon och andra hjälpmedel. Linser är en bra lösning, men om de inte fungerar för dig så kan det kanske vara värt att investera i ett par glasögon i 1800-talsmodell med glas passande ditt synfel, i synnerhet om du tänker spendera mycket tid i 1800-talet. Huruvida andra hjälpmedel kan lämnas hemma, döljas, bytas ut mot historiska varianter eller helt enkelt användas som de är kan bara du bestämma; din säkerhet och bekvämlighet måste ställas mot din önskan om att se tidsenlig ut.

Hår och Hud
Pricken över i för att ge ett historiskt intryck är hårfärg, solbränna, frisyr, ansiktsbehåring, passande smink och generellt sett avsaknad av tatueringar och piercingar. Det är ofta här det faller, för de här sakerna är en viktig del av ens identitet och förändringar kan vara mer långvariga än att sätta på sig gammaldags kläder. Smink är (i teorin) lätt att utelämna, eller anpassa till 1800-talets skönhetsideal, och det säger sig självt att onaturliga hårfärger kommer att föra tankarna till nutid, oavsett hur snygg resten av din outfit är. Såvida du inte föreställer en person som arbetar ute så kommer solbränna att förta en del av trovärdigheten, då det dåtida skönhetsidealet var blek hud för alla. Men hur fäst du som kvinna än är vid ditt utsläppta (eller korta) hår så är det opassande i de flesta 1800-talssammanhang. Vuxna kvinnor bar som regel håret långt och uppsatt, och vilka frisyrer som bars ändrades relativt mycket var 5-10 år. Löshår eller peruker kan hjälpa dig som inte har tillräckligt mycket eget hår. 

1860-talsfrisyr där större delen av knuten består av flätat löshår.

Svårare kan det vara för en man att raka av sig skägget (eller låta det växa), att odla buskiga polisonger, och att klippa/låta håret växa till en tidsenlig längd. Mäns hårmode ändrades lika ofta, om än inte lika dramatiskt, som kvinnors, och de bångstyriga lockar som passar empir ser tokiga ut i ett slätkammat Oskarianskt sammanhang. Du får göra så gott du kan för att komma så nära originalen som dina förutsättningar tillåter. För både män och kvinnor gäller det (återigen) att titta på bilder; kan du ha håret bakåtkammat, eller är det mittbena som gäller? Hade man lugg? Är håret lockigt eller rakt? Ska det vara yvigt helskägg eller slätrakat – kanske någon sorts mustasch?

Johan som fabriksarbetare/hönstjuv runt 1865. 
Polisongerna gör mycket för helhetsintrycket.

Även om undantag finns, så är tatueringar inget som man direkt ser på bilder av människor från 1800-talet och även då de förekom så är det få moderna tatueringar som liknar dem. I majoriteten av fallen måste de alltså täckas. Såvida de inte sitter i ansiktet eller på händerna är detta sällan ett problem för män eller för kvinnor dagtid, då kläderna var så gott som heltäckande, men för kvinnor i aftonklädsel kan tatueringar på axlar, armar och rygg ställa till det. Lite eftertanke i klänningens design kan behövas i sådana fall.

Patina
En viktig sak som gör att kläder ser äkta ut är patina. Nu kanske detta inte gäller en balklänning för en nydebuterad adelsfröken eller en rik borgares kostym i så stor utsträckning, men för vanligt folks vardagskläder gör det stor skillnad för trovärdigheten. Börjar byxorna bli lite slitna över knäna? Är strumporna prydligt (eller inte så prydligt) stoppade? Är kjolfållen dammig? Har förklädet veck efter att ha legat i klädkistan? Är västen utlagd i sidorna? Är hålet i skjortan lappat? Är huvudklädet solblekt? Har barnkläderna spår efter sömmarna i de vuxenplagg de sytts om ifrån? Börjar knapphålen fransa sig? 

Skarvar - så vanliga på historiska kläder och 
långt ifrån alltid så här prydligt mönsterpassade.

Sådana här småsaker gör att kläderna känns levande, att de får en egen historia att berätta. Det roligaste är kanske om kläderna blir använda så mycket att patinan blir äkta, annars kan man patinera sina nytillverkade kläder, det kan se väldigt övertygande ut om det görs bra.

Naturlighet
Med detta avses huruvida bäraren känner sig hemma i kläderna. De känns inte som utklädsel, utan som riktiga kläder där rörelsemönster och hållning är naturliga. Bäraren ser inte bortkommen eller självmedveten ut, utan bär upp kläderna och frisyrerna på ett självklart sätt, som att dessa är lika vardagliga för dem som jeans och t-shirt. 

Peter och Henrik från Anno 1808 - Upplands Regemente 

Mod

En av de viktigaste egenskaperna de som alltid ser rätt ut har är mod. Modet att se fåniga ut (nej, du är inte ensam om att tycka att vissa saker är löjliga, fula eller helt bisarra), modet att vara obekväma (allt är obekvämt jämfört med dagens trikåplagg), modet att kliva utanför sig själv och vår tid, och se med andra glasögon. Modet att prova nya tekniker, modet att misslyckas, modet att be om hjälp. Resultatet blir ofta bättre om du vågar gå "all in", så långt ekonomi och andra omständigheter tillåter.